genom kamp till seger(?)

I morse satt jag och skrev en spoken word om rasism och fenomenet "vi och dom". Jag var frustrerad. Kände mig liten och svag. Var på konstigt humör. Sen tog jag mig till stan där jag träffade grymma girls från Clitz Cult och planerade framtida event, hade så himla kul.
När jag var på väg hem möttes jag av detta. Affischer från Svenska Motståndsrörelsen, uppsatta över hela stationen. Mådde så jävla illa, trodde på riktigt att jag skulle spy. Ironin i att jag några timmar tidigare hade satt ihop en text om just detta.
Ringde polisen nyss som hänvisade mig till SL, och där anmälde jag för skadegörelse och blev bemött väldigt bra och seriöst, och det fick mig att känna mig lite bättre. Det här är så jävla sjukt.
jag har slutat vara rädd för längesen men ändå
när jag ser er hålla med vill jag bara rymma så
håll min hand
släpp inte taget
om du står här bredvid mig så känner jag inte slaget
Den åttonde mars ska vi (Clitz) köra i Eskilstuna, här är eventet för ni som är i närheten eller inte har nåt att göra (varför inte göra en stadsresa) KLICK. Skulle egentligen rappa om könsidentitet och sexualitet men detta kändes... MER. Just nu.